Gästinlägg: Prestation – ett tveeggat svärd
Pernilla Aspe är KBT-Terapeut och ledarskapscoach och en del av vårt nätverk. I det här gästinlägget berör hon ämnet prestation. Är det alltid bra att vara prestationsinriktad? Kan det vara något destruktivt? Och hur kan man hitta ett balanserat förhållande till prestation. Här får ni möjlighet att ta del av hennes tankar.
Att vara ambitiös och vilja prestera på topp, det är ju strålande, eller hur?
Å andra sidan, är det inte just det som driver många till att de riskerar att bli utbrända? Jo, det visar sig att många av de som blir utbrända är både väldigt ambitiösa och prestationsdrivna. Med den vetskapen, ska vi då uppmuntras att tagga ner på vår prestation och ambition? Går det? Och framför allt – vad händer med karriären då? Hur populär blir du på din arbetsplats om du inte drivs av prestation?
Nej vi ska inte sluta att vara prestationsinriktade, men låt oss nyansera bilden av prestation lite grann. Försöka förstå skillnaden när prestation är något bra och när den borde vara märkt med en varningstriangel. Helt enkelt se prestation som ett tveeggat svärd; något som ger oss möjligheter och något som kan sätta käppar i hjulen för oss. Lära oss skillnaden på funktionell och dysfunktionell prestation. För det gäller att skilja på sunda ambitioner och det som istället är prestationsbaserad självkänsla. Det senare är det som är farligt och som kan leda till psykisk ohälsa såsom nedstämdhet, depression, oro, ångest och utmattning.
Rädslan att misslyckas
Prestationsbaserad självkänsla innebär att vi är rädda för att visa upp att vi inte är perfekta. Och du kanske kan föreställa dig vilken kamp det är att drivas av känslan att man måste vara perfekt. Jakten på perfektionism är destruktiv, för det finns ju inget eller ingen som är perfekt. Det perfekta är ouppnåeligt.
När prestationen inte blir så bra som vi förväntat oss så sätter en inre negativ dialog igång där vi dissar oss själva och därigenom hänger vi upp hela vår identitet på prestationen. En misslyckad prestation blir samma sak som att vara en misslyckad person. Det i sin tur skapar rädslan att misslyckas då vi hänger upp hela vår självbild på det. Vi väljer då att ta färre risker, för det kan ju leda till fler misslyckanden. Själva prestationen kan komma att bli ett sätt att kontrollera mindervärdeskänslor. När du presterar bra så känner du dig lite mer värd och lite bättre som person. Men när fokus ligger på att vara så omtyckt som möjligt och att vara alla till lags så krävs det väldigt mycket energi. Energi som skulle kunna läggas på annat än det omöjliga uppdraget - att uppfattas som en perfekt människa.
En funktionell presterare sätter upp realistiska, flexibla och uppnåeliga mål för sig själv.
När prestation istället är sund och funktionell så drivs vi av lust och nyfikenhet. Vi vill utvecklas och lära oss saker. Det kan absolut handla om en vilja att vara duktig, men inte enbart för att få bekräftelse från andra och för att vara perfekt. Ambitionen kan vara hög men med en acceptans för misslyckande. För det farliga är när de höga ambitionerna är knutna till en rädsla att göra fel, en oro för att bli kritiserad och tvivel över de egna handlingarna.
En funktionell presterare sätter upp realistiska, flexibla och uppnåeliga mål för sig själv. Motgångar ses inte som personliga misslyckanden utan som konsekvenser av otillräcklig ansträngning eller helt enkelt fel val av strategi. Men så fort rädslan att misslyckas blir för stark ökar risken att motgången ses som brist på egen kompetens och en inre självkritisk dialog startas.
Det gäller alltså att hitta ett sunt förhållande mellan prestationen i sig och ett eventuellt misslyckande.
Besegra den osunda perfektionismen
Vi är nog många som har en dos av dysfunktionellt prestationskrav. Vissa mer än andra. För en del visar det sig enbart i vissa utsatta situationer, andra är helt fast i ett osunt presterade. Hur är det för dig? Kan du se din egen relation till prestation? Vad behöver du vara observant på?
Kan du skilja självkänslan och prestation åt? Vad behöver du träna upp för att hålla det tveeggade svärdet i schakt och ha sunda ambitioner och besegra den osunda perfektionismen?
Det handlar om att göra saker för sin egen skull. Sätta upp sunda målsättningar. Utmana dig att drivas av viljan att lära och utvecklas.Tillåta dig att ta risker och våga misslyckas. Tänka; Vad är det värsta som kan hända?
Prestationsbaserad självkänsla innebär att vi är rädda för att visa upp att vi inte är perfekta. Och du kanske kan föreställa dig vilken kamp det är att drivas av känslan att man måste vara perfekt. Jakten på perfektionism är destruktiv, för det finns ju inget eller ingen som är perfekt. Det perfekta är ouppnåeligt.
Pernilla Aspe.