Intervju; Stina Berge från Yennenga Progress

Sedan 2012 har SJR haft ett nära samarbete med Yennenga Progress, ett kompetensnätverk för hållbart samhällsbygge. Utgångspunkten för organisationen är byn Nakamtenga i Västafrikanska Burkina Faso, ett av världens fattigaste länder. En förskola var startskottet till det som Yennenga Progress idag kallar för "den goda byn". Vi har träffat Stina Berge, Grundare av Yennenga Progress och fått chansen att lära känna organisationen lite mer på djupet.

Hej Stina! Berätta, vad är Yennenga Progress? 

Yennenga Progress är ett kompetensnätverk för hållbart samhällsbygge som fokuserar på utbildning, hälsa och entreprenörskap. Vi vill skapa det vi kallar för ”den goda byn” ett samhälle som utvecklar människors kompetens, hälsa och välfärd och som på sikt ska vara självbärande. Idag stöttas organisationen med kompetens och ekonomiska medel av både företag och privatpersoner. Tanken är att uppbyggnaden av Nakamtenga ska statuera exempel för att man ska kunna använda modellen och bygga upp den här typen av mikrosamhällen på flera platser. 

Hur ser din koppling till Burkina Faso ut? 

Okej, jag föddes i Småland men flyttade ganska snart därefter till Zambia. Därifrån har jag mina första minnen av hur jag sprang barfota på majsåkrarna. Vi flyttade ungefär var tredje år och bodde på flera ställen i Afrika, när jag var 11 år flyttade vi till Burkina Faso. En av de första personerna som vi lärde känna, och som blev vän med mina föräldrar, var en man som jag kom att kalla pappa Joseph som kom från byn Nakamtenga. I Burkina har man ett annat synsätt på vilka som är familj och pappa Joseph såg mig som en dotter och jag var mycket med honom och hans familj i hans hemby. 

Var föddes idén om Yennenga Progress?

När jag var 20 år så kom kvinnogruppen i byn till pappa Joseph och bad om att jag skulle starta en förskola. Vid den tiden jobbade jag med småföretagare i mikrofinansfrågor så att starta förskola var inte riktigt min plan. Jag valde ändå att gå hem och prata med min mamma, som jobbat med utbildningsfrågor i hela sitt liv. Jag hade då levt i den här byn i många år och det här var första gången jag blev ombedd att göra något för dem. Det man bör veta är att Burkina Faso är ett av världens fattigaste länder. Det är utan egen kust och har inte några naturliga färdvägar eller industrier. 70% av befolkningen är analfabeter och man har inte tillgång till några direkta naturresurser (lite gruvbrytning). De som lever här lever under väldigt enkla förhållande och är beroende av självhushållande lantbruk. Året är alltså 2000 och det finns egentligen inga medier att tillgå så de har inte så stor koll på vad som händer runtom i världen. Därför var det så fascinerande hur dessa kvinnor kom till mig och sa ”Världen förändras så fort, vad är det som säger att våra barn överhuvudtaget kommer att kunna leva på jordbruket om 10-15 år? Och om de inte kan det, vad ska de då göra om de inte har basutbildning? När de börjar skolan ska de lära sig läsa, räkna och skriva på ett språk de inte kan (franska som inte talas hemma) och från dag 1 kan vi inte hjälpa dem eftersom vi själva inte gått i skolan. Så vi behöver en förskola, inte för barnpassning, utan för att de ska få bra grund att stå på så att de har en ärlig chans att klara skolan”. Det här var en analys som inte ens de större välgörenhetsorganisationerna hade kommit med. 

Hur gick ni tillväga? 

Det första som gjordes var att kvinnogruppen i byn valde ut några tjejer som gått 3-4 år i skolan och som var ingifta i byn. Tillsammans så skapade jag och min mamma en förskolelärarutbildning för de här tjejerna. Så på förmiddagen hade de barnen och på eftermiddagen var det utvärdering och teori. Vi läste på och forskade i hur vi skulle kunna skapa de bästa förutsättningarna för barnen i den här miljön. Hur gör man i en flerspråkig miljö? Hur gör man när de inte har tillgång till studiematerial hemma? Vi tog fram material som skulle passa till barnen och återspegla deras närmiljö och gjorde alltifrån memory till alfabet. Vi fotade och ritade för att allting skulle bli så som barnet ser det. 

Om ”våra” barn kan få en högkvalitativ utbildning på vår förskola och sen går vidare till den vanliga skolan med alla dess brister, vad kommer skillnaden vara på dem och de andra barnen?  Vad är poängen om vi inte kan se till att de har en bra skola att gå i? Vi kan ta gulliga bilder och fundraisa, men gör det skillnad på riktigt? 

- Stina Berge, grundare Yennenga Progress

Ni kom till några viktiga insikter längs med vägen… 

En av de första lärdomarna vi fick var; om du har en grupp personer som arbetar och som ska kunna vara strategiska och göra bra ifrån sig så behöver de vara så trygga som möjligt i resten av livet för att de ska kunna fokusera på sitt arbete och inte oroa sig för sitt hem eller sina egna barn. Dvs grundläggande mänskliga basbehov måste fungera så som rent vatten, säkra hus, sjukvård etc. Den andra insikten var att det måste finnas ett sammanhang, och att hela livskedjan måste fungera i alla dess steg. Om ”våra” barn kan få en högkvalitativ utbildning på vår förskola och sen går vidare till den vanliga skolan med alla dess brister, vad kommer skillnaden vara på dem och de andra barnen?  Vad är poängen om vi inte kan se till att de har en bra skola att gå i? Vi kan ta gulliga bilder och fundraisa, men gör det skillnad på riktigt? 

Hur utvecklades projektet? 

Det var efter att vi kommit till de här insikterna, året var 2006, som vi bestämde oss för att starta organisationen och döpte den till Yennenga Progress. År 2009 tog vi det till Sverige och startade 90-konto. Vi bestämde oss för att alla basbehov måste vara täckta och hela kedjan i välfärdssystemet måste fungera. Och för att det ska fungera så måste det finnas någon som organiserar det hela och som befolkningen har förtroende för. Det var där konceptet ”den goda byn” föddes. 

Kan du berätta om ”den goda byn”? 

Yennenga Progress hela idé bygger på konceptet ”den goda byn”, ett välfärdssamhälle i mikroformat, och utgångspunkten är Nakamtenga i Burkina Faso. Allt som vi gör syftar till att bygga hela välfärdssystemet där. Vi arbetar utifrån de globala målen enligt FN (reds amn. För att det ska bli en hållbar utveckling måste alla basbehov tillgodoses. Allt måste ske i en kedja där man samarbetar med civilsamhället, myndigheter och näringslivet) och får inte konkurrera eller stjälpa statens försök att bygga upp något. Vi vill med ”den goda byn” statuera exempel för att andra ska kunna ta del av vår modell och skapa flera liknande mikrosamhällen där det behövs. I Nakamtenga har vi nu en öppenförskola dit man kan gå redan som gravid för att få stöd och prata om viktiga frågor som rör graviditeten och första tiden med barnet. Vi har förskolan och grundskola upp till 7:e klass, yrkesutbildningar, kursverksamhet och bibliotek. Från förra hösten har vi även en folkhögskola där man har möjlighet att hoppa in på det år då man slutat skolan och läsa in. På så vis har vi byggt ett livslångt lärande. Vad gäller hälsa så bygger vi på Dr Mukwege’s filosofi där man ser på hälsa ur ett helhetsperspektiv. Här finns vårdcentral, mödravård, förlossning, tandvård samt möjlighet till operation. Sen är det många fler saker vi måste tänka på såsom rent vatten, avfall, stadsplanering, återskogning, klimatanpassning, matsäkerhet och entreprenörskap. Vi driver dessutom lokala företag där allt överskott går till att finansiera den lokala välfärden. 

Hur ser ni på framtiden? 

Vi ser ljust på framtiden, vi jobbar hela tiden på att binda mer kompetens till oss. Och just nu fokuserar vi på att bygga ett medborgarcenter med jurister för att skapa en rättssäker situation i byn. Vi märker hur byborna har blivit mer hoppfulla när de sett hur byn utvecklats och fler väljer att läsa vidare, just för att de förstår att det kommer att finnas arbete för dem. Vi arbetar konstant med vidareutveckling och vill att byn ska vara vårt showroom vad gäller att inspirera andra byar, kommuner och organisationer. Vi vill ta fram ett utbildningspaket och en e-learning plattform för att andra ska kunna ta del av vår modell och för att samla in pengar till vår verksamhet. 

På vilket sätt har SJR bidragit till projektet? 

Sen ca 7 år tillbaka har vi haft ett samarbete och SJR har bland annat finansierat marken som vår skola står på idag samt gjort en rad olika punktinsatser då vi behövt lösa problem under vägens gång. Då vi inte bara tar emot finansiell hjälp utan även jobbar med kompetensutbyte så har SJR hjälpt oss med ekonomi och dessutom så finns det ett skolfadderprogram där de anställda har möjlighet att stötta driften av förskolan och skolan. Alla barn som går på vår skola får skoluniform, böcker, allt material, ett rejält mål mat samt fruktstund och skolsjukvård. Det finansieras genom skolfadderprogrammet. När SW (dotterbolag till SJR innan ihopslagningen) kom och hälsade på oss i byn för första gången så hade de med sig bandyklubbor till barnen på skolan. De blev så uppskattat och våra barn har blivit så otroligt duktiga så att några av dem blev uttagna till landslaget förra hösten. De fick spela i afrikanska mästerskapen där killarna kom tvåa och tjejerna kom etta. Så roligt!

Om man vill bidra till Yennenga Progress, hur går man till väga? 

Det finns flera sätt att bidra på, dels så finns skolfaddersystemet. Man kan också bidra med sin kompetens och engagera sig i en expertgrupp. Vill man bidra på något sätt så är det bästa att bara höra av sig till mig.

Vill du eller ditt företag veta mer om hur ni kan bidra till Yennenga Progress arbete? Besök www.yennengaprogress.se för att läsa mer.

Anna Kinberg Batra ny ledamot i SJRs styrelse | Läs om det på nästa sida